Särskilt viktiga blir orden i sammanhang där sjukdomen är obotlig
Hur man använder språket för att tala om cancer har stor betydelse för hur sjukdomen upplevs. Särskilt viktiga blir orden i sammanhang där sjukdomen är obotlig. Idag förs samtal om allvarliga sjukdomar som cancer inte bara inom vården utan även på sociala medier, i bloggar och diskussionsforum.
Många väljer att dela med sig av hur det är att leva med kronisk cancer eller att leva nära någon som är svårt sjuk. Dessa berättelser kan ge vårdpersonal ökad kunskap om patienters och närståendes upplevelser och samtidigt utveckla och förbättra kommunikationen mellan personal, patient och närstående.
För att sätta ord på upplevelsen att leva med kronisk cancer, för att göra det ofattbara fattbart, används ofta metaforer. Det innebär att något abstrakt och okänt fångas i ord som knyter an till något som är mer konkret och välbekant. Man hämtar betydelser från andra områden för att beskriva sjukdomen. Livet med eller i närheten av cancer kan till exempel beskrivas som ”en kamp mot en fiende”, ”en resa” eller ”fångenskap”. Valet av metafor påverkar hur vi upplever världen. Metaforer kan ha stärkande kraft, men de kan också ge upphov till känslor som rädsla, hjälplöshet och skuldbeläggande.
Projektet Metaforer i palliativ cancervård undersöker hur metaforer används av patienter som lever med kronisk cancerdiagnos, närstående till patienter och vårdpersonal som arbetar med palliativ cancervård. Undersökningsmaterialet består av bloggar och intervjuer. Projektet använder beprövad metodologi, en kombination av kvalitativ och kvantitativ metod, som tidigare utvecklats och testats vid Lancaster University i Storbritannien. Syftet är att bidra till ökad kunskap om metaforernas användning och betydelse och därigenom skapa empiriskt underlag för kompetensutveckling för vårdpersonal.
Projektet sätter patienters och närståendes egna röster i fokus för att bidra till ökad delaktighet inom den palliativa cancervården.
Inledande analyser visar att metaforer från kampdomänen och resedomänen är vanligast såväl hos patienter som hos anhöriga. Resultaten kan ge vårdpersonalen vägledning i bemötandet av patienter och närstående. Särskild beredskap behövs för att ge stöd i den problematik som kampmetaforiken kan innebära för vissa, till exempel att man skuldbelägger sig själv för att man inte kämpat tillräckligt.
Läs mer på lnu.se/mepac
Foto: Mikael Wallberg, Språkrådet och Pixabay
