Tre boenden i varje kommun deltog, bland annat Brunnsgården i Ljungby, Nicklagården i Älmhult och Högåsen i Alvesta. Vid de inledande besöken informerades personalen om projektet och man diskuterade vilka grupper som skulle delta. Varje träff bestod av högst sex deltagare för att skapa en lugn och trygg miljö, och minst en personal från boendet fanns alltid med.

Under träffarna delades berättelser, och olika föremål användes som stöd för att väcka minnen och samtal. Många deltagare mindes händelser och föremål från sin barndom som de inte tidigare berättat om. Föremål som pottor, gosedjur och andra vardagsting hjälpte till att locka fram minnen. Den traditionella kaffepausen valdes bort för att behålla fokus på samtalet. Sångerna som deltagarna själva valde bidrog också till en varm och trivsam stämning.

Berättarnätverket Kronoberg beskriver att projektet stundtals var utmanande, men mycket givande. Levande berättelser om barndomens lekar och minnen från dansbanor och festligheter blev synliga. En kvinna som vanligtvis var tyst blev plötsligt mycket pratsam när samtalet kom in på älgjakt, och en annan började sjunga med i Sov du lilla videung.

Med stöd från Familjen Kamprads stiftelse blev det möjligt att skapa en meningsfull gemenskap för personer med demens. Träffarna togs väl emot av både boende och personal och bidrog till en djupare förståelse för de äldres liv och erfarenheter. Berättarnätverket Kronoberg framhåller att projektet sammantaget har varit mycket lyckat och skapat många fina stunder för alla inblandade.